Given
Sam Lipsyte
Language:
Pages: 182
ISBN: 2:00072432
Format: PDF / Kindle (mobi) / ePub
Milo Burkes liv är försatt i fritt fall efter att han fått sparken från fundraisingavdelningen på ett tredje klassens universitet. Eller påbörjades fallet långt innan? Han skulle ju bli det amerikanska måleriets nya frälsare, nu sörjer han ett arbete som han aldrig ens velat ha. Dessutom misstänker Milo att hans fru träffat en annan och att hans treårige son egentligen föraktar honom. Oväntat ges dock Milo möjligheten att återfå sin anställning. Allt han behöver göra är att uppvakta en potentiell sponsor som under oklara omständigheter efterfrågat hans inblandning. Men det Milo tror är fallets slutpunkt, visar sig bara vara dess början.
I Sam Lipsytes tredje roman Given avhandlas alltifrån barnuppfostran, klass och krig till romantiska komedier, internetporr och matlagningsprogram för dödsdömda. Den gemensamma nämnaren är ett Amerika där skillnaden mellan nationens självbild och den faktiska verkligheten aldrig kunnat vara större. En satirsk skildring över hur den amerikanska drömmen inte håller vad den lovat.
"Sam Lipsyte är en stjärna i stigande, sanna mina ord. Han har just skänkt världen sin tredje roman, Given, och han skriver en prosa som får läsaren - åtminstone denna läsare - att skratta högt och okontrollerat på ett sätt som gör att folk tittat konstigt."
- Jan Söderqvist, Svenska Dagbladet
Galapagos: A Novel (Delta Fiction)
The Hitman's Guide to Housecleaning
Parkinson's Law or The Pursuit of Progress
Wyrd Sisters (Discworld, Book 6)
Det räcker med att berätta att mina ord inte innehöll något en arrogant, talanglös, bortskämd, lösdrivande pappas-lilla-flicka vill höra om sig själv. När jag var färdig sa hon ingenting. En kraftig ådra pulserade i hennes bleka ansikte. Den blå grejen tycktes gira och byta riktning. Sen tog hon några steg tillbaka, och medan hon fortfarande stirrade på mig, ringde hon sin far. Sen skedde allt på några timmar. Mitt utbrott ansågs vara hets mot folkgrupp, vilket krävde ett avsked med omedelbar.
Persimmonspätzle som inte alls var så smaskig som utlovats. Men det här måste vara mitt i prick. Så vi ska arbeta med de smaker och konsistenser som Clarence – Clarence, eller hur? – redan gillar. Det främsta målet med den här måltiden är att få honom att minnas det enda korta ögonblick i hans sorgliga liv då han kände sig älskad. Vi kommer kanske ha lite kul med uppläggningen, men käket ska vara rejält, bekant, fast mycket fräschare, saftigare, mer smakrikt, än han, som lämnats vind för våg åt.
Blinkare. Det oroade mig. ”Milo”, ropade Purdy som stod vid den öppna spisen. ”Kom hit. Det är nån jag vill att du ska träffa.” Han stod med en allmänt häpnadsväckande vacker kvinna i en svart sidenklänning. Det fanns tusentals, eller åtminstone flera hundra, precis som henne i den här delen av stan, på Hudson och Chambers och Franklin och Worth, perfekta stommar av perfekt benstruktur, monument över träning och hårteknologi. Häromkring var hon nästan alldaglig, men man kunde ändå föreställa.
Pappa, de ville bara ge mig lite pengar för att få mig att hålla tyst. Klart som fan att jag tar dem, men det är i alla fall lätt att fatta. Det är ett slags skitstövlar som hanterar ett annat slags skitstövlar. Men du, vad är grejen med dig? Vad är det du säljer? Eller köper du?” ”Jag har aldrig fått det klart för mig.” ”Ta inte ut det på mig. Och försök inte förmänskliga mig, din jävel. Det är förolämpande. Varför kom du hit?” ”Jag ville kolla att allt var bra med dig.” ”Det kommer aldrig.
Av den där idioten. Lika bra att ta pengarna.” ”Jag håller med.” ”Förut tänkte jag att om jag tog pengarna hade han vunnit. Men nu fattar jag att det är tvärtom. Om jag inte tar pengarna vinner han. Och min ilska vinner. Jag pratar mycket om min ilska. Jag har mycket ilska.” ”Det är säkert sant. Du har all rätt att ha det.” ”Det spelar ingen roll. Jag kan inte ha kvar den. Det kommer att ta kål på mig om jag har kvar den. Jag måste våga möta mitt inre barn. Låter jag som en fjolla? Jag slår.